TILLRÄTTAVISNINGAR

De flesta hundägare vet att man ska berömma sina hundar när dom gjort något bra. Den stora fråga är: Hur gör man för att tala om när den gör något fel? Att göra som vi människor och stampa i golvet, slå näven i bordet eller gapa och skrika är inte en bra metod att använda på hunden.  
 

TILLRÄTTAVISNING AV HUNDEN

Grundregeln är att på ett tidigt stadium lära hunden vad ordet Nej betyder. Ett ”Nej” betyder: Sluta med det du håller på med och titta på mig. Enkelt förklarat kan det sägas bryt, sluta, stopp. Nej ska alltid vara konsekvent alltså säger jag det bara en gång och sedan gör jag något åt det. Att tjata på en hund är helt verkningslöst och det är egentligen samma med oss människor.

Ett nej bör som andra kommandon läras in under lugna former. Gör din hund exempelvis utfall mot en annan hund är den oftast så blockerad att ordet nej är verkningslöst. Ett utmärkt tillfälle är däremot när hunden gör något otillåtet i hemmet. Som att tugga på dina skor eller möbler, hoppar upp på matbordet (om det nu inte är tillåtet hos dig) eller att den skäller i tid och otid. Du kan själv arrangera situationer där man ”gör” förbjudna saker. Du kan lägga korvbitar på ett fat som du sedan ställer på golvet. Hunden får inte äta upp dem (tänk dig att korvbitarna är giftiga och hur skulle du själv bete dig mot hunden om dom verkligen var det).

Att handgripligen korrigera ett fel kan fungera bra på de flesta raser men beror givetvis på vilken typ av ras man har. Risken med att man tar i handgripligen är att hunden svarar upp aggressivare mot dig. Det kan leda till en ond cirkel som kan vara svår att ta sig ur. Det kan låta orättvist men skulden ligger hos oss eftersom vi är den intelligenta av de båda raserna och som förstår orsak och verkan. Så uppgiften ligger på oss att lära oss hundens språk och gå ner på deras nivå och sedan för att sedan lära den innebörden av vårat språk och vad vi förväntar oss av den.

Med att korrigera hunden menas fysiska metoder och absolut inte sparkar och slag. Det är förbjudet i alla situationer och med alla hundraser! Det är något som inte existerar i en hunds värld och leder till en rädd och osäker hund och ännu värre till aggressivitet.

Fysisk bestraffning/korrigering är att man tar tag i hunden och samtidigt säger med en mörkare röst nej eller fy. Om hunden är vek kan det räcka med att lägga en hand på hundens manke och samtidigt säga strängt Nej. Har man en tuff hund kan metoden vara för mild och då får man ta tag lite mer rejält. Vanligast är att man tar tag om hundens båda kinder och stirrar den i ögonen och samtidigt säger ett antal mindre trevliga ramsor. Med en gång man ser tecken på underkastelse hos hunden måste bestraffningen upphöra. Ömka hunden för att befästa ”obehaget” i ditt nej (stackars liten, vad det är synd om dig, har matte varit stygg mot dig). Men viktigast av allt, Glöm inte berömma hunden när den gör rätt. För genom positiva handlingar för vi det resultat vi vill ha och strävar efter.

Tänk på att aldrig börja med fysisk korrigering på en vuxen hund om du inte är helt säker på vad du gör. Det finns risk att hunden kan svara upp mot dig och bita.

Att veta att din hund svarar upp till 100% på ett nej är ovärderligt. Om hunden rusar efter en katt, rusar ut framför en bil, råkar i slagsmål eller hamnar i andra situationer så är det en trygghet att veta att din hund lyssnar på dig. Att vid sådana tillfällen ge kommandon som hit, ligg, sitt eller stå kan vara ”för svårt” för hunden att ta till sig. Men ett nej som sitter i hundens ryggmärg sker instinktivt eftersom hunden vet att det betyder ju ”bara” bryt, sluta, stopp, titta på mig.

Hur kan man korrigera en hund om man inte vill/bör använda sig av fysiska metoder?

1. Din röst är ett bra hjälpmedel. Själv pratar vi alltid mina hundar med normalt ibland viskande röstläge. De få gånger vi höjer rösten och även använder ett mörkare tonfall får vi omedelbar respons. Försök att alltid tänka på hur hundarna beter sig mot varandra. Oftast är det tyst i en hundflock utom något pip eller gny. Om någon i flocken blir arg ger den ifrån sig mörkt vrålande läte.

2. Kroppsspråket är ett effektivt medel att använda sig av för att visa hunden att du är arg över ett beteende. Gör din kropp stor, dra in magen och upp med bröstet. Dra ihop dina ögonbryn, dra ett djupt andetag genom näsan och säg ett dovt nej eller fy när du andas ut. Glöm inte att ömka hunden när den visar underkastelse.

3. Ta en liten plåtburk och stopp i några mynt i och tejpa igen den. Snusdosor av plåt fungerar också. Gör hunden något den inte får som att står och skälla vid dörren, så kasta plåtburken så den hamnar på golvet, men inte på hunden. Samtidigt säger du Nej. Glöm inte bort att tycka synd om hunden efteråt. Använd inte denna typ av metod på rädda och veka hundar. Då är risken att man förvärrar situationen. Metoden innebär inte att hunden blir rädd för skrammel, den lär sig att känna igen ljudet och vet att det betyder nej.

4. En snäll och effektiv metod är vatten. Använd en blomspruta, ketchupflaska eller liknande, fylld med vatten till hands. Vill du få hunden att sluta med ett oönskat beteende, spruta vatten på den och glöm inte att säja nej närstrålen träffar hunden. Det är ordet nej som vi vill träna in och lär sig hunden att ett nej följs av en obehaglig händelse behövs inget annat än ordet nej.

5. Om du har en hund som stör sin omgivning med ett ständigt skällande är rekommendationerna att man först tränar in kommandot skall och tyst. Det hjälper bra på en del hundar, men på de flesta ”skälliga” raser hjälper det bara för kortvarigt. En annan metod som brukar få ett mer permanent resultat är att fylla en flaska med citron och vatten. När hunden börjar skälla sprutar man citronvattnet i munnen på hunden samtidigt som man säjer ”tyst”. När hunden tystnar så ömkar man den för att ”befästa” obehaget. Har man gjort det några gånger och hunden själv tystnar på kommando ska den ha massa beröm – för det ska alltid vara lönsamt att lyda sin husse och matte.

6. I många situationer räcker det med att avleda hunden för att få den på andra tankar – allting behöver inte alltid vara förbjudet och nej. Är din hund är besatt av andra hundar så försök prata lugnande med den och fånga uppmärksamheten med en leksak som den älskar eller godis.

Regler som man bör följa:

  • Skrik inte när du talar med din hund, den hör alldeles utmärkt. Ett skrik ska bara användas i absolut akuta situationer.
  • Det är aldrig acceptabelt att sparka eller slå din hund!
  • Säj bara till den en gång, tjata aldrig på hunden. Lyssnar den inte så får du visa med handling att du menar vad du säjer.
  • Att stampa med foten i marken eller knyta med näven fungerar inte på hunden och det ser dumt ut.
  • Visar hunden underkastelse så ömka den.
  • Gör hunden rätt så beröm den. Dom positiva handlingarna som ger bestående resultat.
  • Begär inte av hunden att den ska klara någonting som du aldrig lärt den.
  • Din skyldighet som människa är att först lära dig hundens språk innan du begär att den ska förstå vårt.
  • Var uppmärksam på din hunds signaler. Om den reagerar ör intensivt har du kanske varit för hård mot den eller inte visat tillräckligt vad du önskar.
  • Om du är arg eller irriterad så träna inte din hund. Ni förlorar båda på det utan ta en paus och fortsätt när du känner dig på bättre humör.
  • En hund tillvaro får inte bara bestå av förbud och nej. Den måste få vara hund också.

Försök att skapa en osynlig ”häxring” runt dig. Ringen ska vara ca en meter i diameter. Om hunden själv kommer innanför ringen ska du alltid vara snäll vad än hunden gjort! Om man håller man på denna regel får man en glad och trygg hund som alltid har förtroende för sin matte och husse.

SIGNALER PÅ UNDERKASTELSE

De olika signalerna kan variera i styrka och grad. Vissa hundar överdriver sina signaler kraftigt medan andra bara visar små tecken – lär dig vara uppmärksam på din hund.  Ett eller flera tecken är vanligt.

  • Öronen dras bakåt.
  • Svansen åker ner.
  • Svansen viftar med yviga stora rörelser.
  • Kroppen sjunker ihop – den gör sig liten.
  • Hunden vrider bort hela huvudet eller tittar bort.
  • Mungiporna dras bakåt.
  • Gnyr eller piper.
  • Lägger sig på rygg eller på mage. Mer vanligt på individer med låg rang, en sådan hund ska du ta det väldigt försiktigt med.

Hos en dominant hund kan det räcka med blicken vänds bort eller att öronen börjar ”slå”, den har ett öra fram och ett bak. Om du ömka vid minsta tecken kommer även den dominanta hunden att efter en tid visa tydligare underkastelsesignaler. Det gäller att ha tålamod.

 

 
Copyright © Kennel Vilda Västern 2009 l Håltavägen 9c 423 38 TORSLANDA l Tel 031-923179 l info@vildavastern.com